They tell you what you should be, Sell you the plastic dream.

Ibland... nej inte ibland. Väldigt ofta så undrar jag hur människor klarar sig igenom sitt vardagliga liv. För vissa människor man möter på tunnelbana/gator/trappor är tydlig på något sätt efterblivna.

Som senast idag, jag skall gå av tunnelbanan, ställer mig mitt i dörren för att ja, visa att jag skall gå av. Då möts jag av en mur av människor utanför. Ingen lämnar plats, vad gör jag? Jo jag går rakt på.
Knuffar då undan 3 personer och de grymtar lite och knyter näven i fickan. Ja, men möter man någon, uppenbarligen väldigt mycket större än en själv, som skall gå av tunnelbanan. Vad händer? Ja stå inte i vägen nästa gång så slipper du besväret. Mig gör det ingenting att gå rakt ut. Jag måste komma ut på något sätt.

Samma de personer som stannar precis där rulltrappan tar slut och letar efter något i väskan. Jag har överseende med äldre personer, personer med barnvagnar osv. Men när det är en tillsynes fullt frisk person som stannar för att hitta sin mobiltelefon. Vad tänker man med då? att de 100 personer bakom dig i trappan kan hoppa över dig? Idiot.


Varning för gungor utfärdad i Stor-Stockholm.
Var hemma hos Sarah och Jenny och åt middag i lördags. Väldigt trevligt. Men så när vi skall åka, ja då hoppar jag och Richard in i varsin gunga.
"Vi ser vem som kan hoppa längst!" Bra idé.....för stunden.
När jag fått upp farten i gungan, en fart som förvandlade min smäckra figur till blott ett dis, ett suddigt fenomen som rörde sig med sådana hastigheter som mänskligheten ej trodde var möjligt. Då likt en trana vid soluppgång, ett jumbojet precis när däcken lyfter från landningsbanan så lättar jag, rentav flyger genom luften.

Landar graciöst på fötterna, dock när dessa farter är inblandade och bränslet för kvällen satt där det skulle. Ja då är det lätt att man får lite fel på landningsställen, de fälldes ut men de bar mig inte. Så jag snubblar och ramlar med höften/midjan ner på en trä-sleeper som ligger runt hela parken. Nu mer än 48h efteråt så har jag blåmärken samt skrapmärken. Kan ej spänna skärpet för hårt eller ligga på höger sida. Ont gör det. Väldigt ont.


Viktnedgång:


Sakta men säkert osv...

 

Kommentarer
Postat av: Adam

Grattis till viktnedgången! Keep up the good work!/amazingadam


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback