Hemkommen från sandviken. Var riktigt roligt faktiskt. Blev lagom med folk. Träffa många nya trevliga bekantskaper.

Började resan från högdalen, anlände i sandviken. Jag, richard och dimman åker och badar. Och för att inte blöta ner oss så åker shortsen av. Dimman blir av med sina kalsonger då några 12 åriga grabbar kastar iväg dem och dem till slut sjunker.

Kvällen flöt på bra, med bra musik, god mat. Och ja, allting man kan kräva. Hamnade på Sandviken Centrums torg vid en grill. Vad vi nu gjorde där? Vi ville ju bada?

Och nu efter några dagars kurerande skall det bli skönt att komma igång med träning och jobb igen. Dock surt att det är så JÄVLA VARMT!




Say what now?
Vad skall man skylla på när felen och bristerna börjar ta slut? Måste man tillslut komma till den jobbiga insikten att det är en själv det är fel på. Det var inget som stoppade dig, det vara bara du som satte dina gränser och inte vågade ta dig förbi dem.

Dags att sluta skylla ifrån sig nu när det största problemet / orsaken av dem alla är påväg att försvinna? Kanske dags att ta tag i saker och sluta vara rädd? Släpp kanten för helvete!

Det är alltid lätt att hitta saker som man kan skylla på, och på något sätt slippa ta ansvar. Även fast man försöker att inte göra det så händer det iblanda tt man gör det. Väldigt sällan, men det händer är det faktiskt skönt att inte behöva ta ansvaret, inte behöva vara den som bestämmer. Att bara följa strömmen.