Fat bottomed girls you make the rockin' world go round...
Jag sitter bredvid tjockisar på tunnelbanan! Jaha, vad är nu det här? Kan bara säga, att jag då, i egenskap av fet vet hur det är. Man sitter i en "fyra" på tunnelbanan. Och ingen, verkligen _ingen_ sätter sig bredvid. Vad är det som är så hemskt? Folk står hellre upp än att sätta sig bredvid. Det finns verkligen inget som är mer knäckande att se 5-6 personer stå upp när det finns 3 platser precis där man sitter.

Hemska människor, visst överviktiga har ett problem. Men för det innebär det inte att man får stirra och behandla dem som man gör. Jag kanske inte klassas som "fet" längre. Utan nu är jag bara stor. Känner att folk har slutat titta när man går i tunnelbanan och på stan. Märker att folk sätter sig bredvid mig på tunnelbanan. Och därför känner jag att det inte är mer än rätt att jag sätter mig vid dessa personer. Då jag som sagt själv vet hur illa och dåligt man kan må av något sådant.

Och linda. Det finns personer som man kan lita på till 100%. Jag har turen att ha några i min bekantskapskrets. Folk som inte tvekar en sekund med att hjälpa mig om så klockan är 04.00. Det är sådant som värmer. Att man vet att man har sådana människor i sin närhet.
varför gör du det här

Varför gör jag det här? Varför tränar jag, varför försöker jag gå ner i vikt: Vad är det som driver mig? Är det hatet mot mig själv? Önskan att något bättre kanske finns på andra sidan strecket? KÄnner mig målmedveten. Jag vill ha _Det_. Vad är det? Jag vet inte. Men jag vill ha det.


En förövrigt värdelös dag blev lite bättre när jag åkte ut till mina barndomstrakter i Herrängen och satte mig på klipporna vid Långsjön. Saknade sötast. Men ibland hinns det inte.