Var och kollade på den eminenta orkestern Defueld igår. Var länge sedan jag var på Pub Anchor, de har till och med byggt om nu. Så länge sedan var det jag var där, försökte komma på när jag var där senast och ja... 5-6 månader minst tror jag det är. Fin fusk renovering av toaletterna förresten.

Men men för att återgå till det intressanta som hände den kvällen, jag, Rasputin, Sandra och Alex står i baren. Jag och Rasputin dricker varsin cola när bartendern helt plöstligt kommer med två öl. Vi blir som två stora frågetecken, men hon förklarar vänligt "de här är från mannen där borta" och pekar på en man med hitler-lugg längst bort i baren.

För att inte vara totalt oförskämd så tittar jag på honom, skålar och tar en klunk. Men ger sedan bort min "hor-öl" till Alex, jag var trots allt nykter den kvällen och skulle köra hem. "Svankar för öl" är kanske mitt nya motto?

Bra spelning som vanligt, lite dåligt med publik bara. Men men.

Och så var man "äntligen" inne i det härliga Jobba-Lön-Räkningar träsket. Man sliter som ett djävla djur i en månad, för att få sitt lilla bidrag, för att ha råd att betala räkningarna och kanske äta tills nästa lön kommer. Tyvärr har jag fastnat i lite av en ond spiral som går väldigt fort neråt.

Det är när man stannar upp och tänker efter som man inser att det är nog saker man skulle gjort annorlunda nu när man är lite visare och erfaren. Visst man skall vara impulsiv och göra lite vad som faller en in, men kanske inte gällande allt? Man kanske inte skall ha så bråttom att få/göra vissa saker som man trots allt har haft. Men man får hoppas att man går en ljusare framtid till mötes. Bara att slita ännu mera på jobbet och få ut lite mer i lön så man kanske blir skuldfri för en gångs skull?

Fick beviljad semester i sommar de två första veckorna i juni. Blir Sweden Rock Festival första veckan, Dublin andra veckan. Så nu måste man spara ihop till det. I värsta fall får man ta pengar ur tatueringsburken, men det vore jävligt surt när jag har lagt växelpengar i den nu sedan jag flyttade hit till Fagersjö. Vilket är ptja.. Snart två år har jag lyckats bo här.

Längsta tiden jag har bott någonstans när jag bott själv, men jag har bara bott själv på 2 platser än så länge.
Huddinge var bra, litet, men billigt och den omedelbara närheten till syster och systerdotter gjorde det till en guldplats. Men sedan när syster styrde sin kos någon annanstans så hade jag inte någon anledning att bo kvar där, hastigt och lustigt flyttade man till Fagersjö/Farsta och här är det väldigt bra.

Inte många killar som delar lägenhet med 4 tjejer... I rule.

Jag fick en liten kille att gråta för några dagar sedan på jobbet, han var kanske 10 år och blev livrädd när jag sa att han skulle få åka polisbil hem och hans föräldrar skulle få veta att han sprang på spåret till lidingö-banan. Men ja, det märktes att han verkligen blev rädd och ångrade sig, så han fick smita iväg med bara en varning. Då fick jag ett väldigt "vuxen" moment. Kändes väldigt vuxet att stå och läxa upp någon liten parvel, som uppenbarligen tänkte på mig som äldre och vuxen.

Men... vuxna. Det är mina föräldrar, alla över 40 är vuxna. Jag är inte vuxen.