Du är som en 14 årig tjej... eh.. tack?

Men jag är gammal, stod i kö till bussen i Högdalen och blev framsläppt av 2 grabbar på kanske 12 år. Haha. Det är så illa nu. Hemskt.

I onsdags så träffade jag Widsell i Högdalen, senast jag såg honom var i Juli någongång. Han var tvungen att kolla både en och två gånger för att känna igen mig. Sedan igår så mötte jag... tobbe(?) på In Flames. Och han reagerade likadant. Tittar först, tittar igen, sedan ser man att dem känner igen en. Haha. Känns bra, då blev jag på bra humör.

Disturbed imorgon. Fint.

Om man rent hypotetiskt skulle ha ett stort isberg som säng. Då skulle det genast medfölja lite komplikationer.
Vi börjar med att anta att det är ganska högt. Då finns först risken att ramla ner, vilket vore ett jobbigt sätt att vakna på.
Sedan finns vinden, där det är isberg. Där är det väldigt kallt. Och således blåser det väldigt kallt.
Och nej, man skall inte ha ett tält eller igloo eller något, utan man sover på berget, med kuddar gjorda av snö. Pälsar som madrass och täcke.
Sedan kan man då ej heller bortse från att risken för attacker från bågskyttar är överhängande. Och därför borde man bygga en skyddsvall runt sängen där man planerat att sova.

Stod och väntade på bussen imorse. 10 minuter sen. Sedan tunnelbana, lövhalka. Ännu senare.
Var dock massa nya människor på tåget nu när jag tog en senare avgång. Spännande att se lite nya ansikten.
En riktigt dålig start på dagen det där med att bussen var sen. Men det var ljusare ute. Så det blev ganska bra ändå.

Ser in i ett kontor när jag åker i bygghissen, idag var 3 av 4 datorer inne på Youtube och kollade videor. Effektivitet i ett nötskal.

Och jag är glad nu. Efter min lilla svacka i helgen så har jag fått ur mig, ja vad det nu var som gjorde mig så förbannat arg.Men nu är jag glad. Satt och fånlog när jag körde rodd idag. Haha. LIfe is wonderful.

Ja, snart är det onsdag. Det är då det händer.

Viktnedgången:
Jaha, 110kg nådda. Och mitt nya mål är.. 100kg i Mars? Ja det låter ganska rimligt. Vad blir det av när jag har nått det då?
Skall jag ge mig själv någon belöning? Tatuera mig kanske, nu när jag varit tvungen att avboka en tid. Ja.... Tatuering låter bra faktiskt. Kanske kan tatuera hela magen så att det inte syns. Haha.

JAg gillar när jag tänder lampan i hallen, för då kan jag springa och vifta med armarna och så blir det roliga skuggfigurer på dörren till klädkammaren. Ser även kul ut när skuggorna dansar. Eller jag dansar, och skuggan dansar med mig.


När man låter saker komma ivägen för det som är viktigt. Men vad är det som är viktigt egentligen? Är det kanske sakerna som kommer ivägen som är viktigare än de saker som de förhindrar?

Jag undrar varför min katt har börjat äta på tapeterna. Har hon inget bättre för sig? Får börja leka mer och mer med henne nu så hon känner sig omtyckt. Kanske ta med henne ut på promenader.

Sen fick jag ny lägenhetsdörr idag, total high-tech med låshakar och prylar. Vilken skillnad på ljudnivå från trapphuset.

Ok, om man går upp 04.30 fredag morgon, och kommer hem från jobbet lördag 04.00. Då är man trött, man fungerar inte riktigt. Men blev inringd i sista minuten. Klarade verkligen inte av att sova, för precis när jag skulle somna vid 19.00 så ringde Creepy. Tack för den. Så blev 06.30-15.00 och sedan 21.30-04.00. Kommer stå i kungsträdgården även ikväll.

Stod och diskuterade det på jobbet, då det är helt sjukt att det är en sådan värld där tjejer är rädda för att gå hem själva på kvällen. Jag sa det att om jag är ute med syster, vän, flickvän som är tjej. Ja då dricker jag inte lika mycket, då jag själv ger mig det ansvaret att jag skall kunna rycka in om något händer. Då jag i egenskap av "stor och stark" har mer att sätta emot om det händer något. Man tar hand om de som behöver hjälp helt enkelt. Kanske därför jag vill bli ordningsvakt/polis?

Kom förbi en man på cykel, frågade vad han gjorde ute i kylan. "Jag cyklar, vad annars? Det får natten att gå". Han är tydlgien ute hela nätterna och cyklar.

I'm a man, i pleasure my woman!

Jag blir så frustrerad, känner verkligen hur blodet kokar i mina ådror, det bubblar. Är det värt besväret? Allting blir så mycket jobbigare, tar upp tankarna hela tiden.
Så kommer det komma någon jobbig ikväll, ja då ger ni er på fel person. 21 tum med kallt stål kanske är skönt?

Vad har hänt med världen idag? Varför reser man inte på sig till en äldre person och erbjuder sin plats.
Varför hjälper man inte folk med barnvagnar?
Sunt förnuft trodde jag att det kallades.

Förövrigt, när ni står i badkaret, med ena foten på kanten och torkar er, när ni, inte om. Utan när ni då halkar med foten på kanten. Då får man väldigt ont ungefär överallt i hela kroppen. Så ta det lugnt när ni torkar er. Det gör ont.

KÖpte lite roliga saker idag,
21" ASP med hårt roterbart fodral
Skyddsväst
Handfängsel med större nyckel samt Skinnfodral
"Knivhandskar"
Samt hämtade ut min fina bricka

Helt sanslöst, vad får jag allting ifrån? Skaffa dig ett liv människa!
Vände mig om idag, såg två st arbetskamrater som gräta v skratt. Nightwish är tydligen inte smickrande för min röst..
Tycker det är kul när det står "SLUTREA"... billiga slampor. Samt gymkedjan S.A.T.S. Alltid lika spännande. Eller är jag bara pubertal av mig?

Handlade fläskfilé igår, den var gratis. KOm fram till kassan, innan jag ens hade dragit kortet så fick jag ett kvitto... Well.

Sen tappade polisen bort mina pengar, jag var där i måndags och betalade i kassan, för att dem skulle ha dem samma dag.... Men ringde idag "Nej, vi har inte fått några pengar". Men.. wtf? Så efter 4 samtal så fick de fram att mina pengar hamnat fel. Och jag kan hämta ut mitt förordnande imorgon. Skall även då köpa massa utrustning. Sen skall det jobbas. Oj vad det skall jobbas. Äntligen!

Don't wake me up, i want to dream.
Drömmar. Ibland har man de som är otroligt hemska, man vaknar flämtandes, andfådd och vet inte riktigt vad som hände.
Sedan har man dessa drömmar, man vaknar, lycklig. Men inser för fort att det var en dröm. OCh man rycks tillbaka till verkligheten. Och således blev en bra dröm. En väldigt dålig dröm.

Dagdrömmar, de som jag går runt i hela tiden, som nästan tar över uppmärksamheten från jobbet. Jag är en riktig drömmare. Inte att jag går runt och hoppas på bättre tider, utan det är mer som att jag.. ja. Jag fantiserar, tänker på de böcker jag läser. Ibland stannar jag upp i boken, spelar det jag precis läst i mitt huvud. Har bilderna framför mig. Vet precis hur allt och alla i boken ser ut. Därför filmatiseringar är något negativt.
Man tänker på situationer man aldrig skulle kunna hamna i, men man tänker hur man skulle göra, hur man borde göra och hur man måste göra. Både bra och dåliga situationer. Kanske någon sorts mental övning?

Förövrigt är det ett jävla helvete att ändra utseende på bloggen. Men nu fick jag fram en bild högst upp iaf. I rule.

Sluta se så jävla nöjd ut?!
Det är svårt att låta bli, allt går nästan för bra just nu faktiskt. Trots de otroliga motgångar som varit, så börjar saker och ting röra på sig i rätt riktning. Visst, allt är inte riktigt som jag trodde. Men fortfarande, trots de enorma sakerna som skiljer. Så är det bättre än något jag någonsin hoppats på.
Skall ringa polisen och skälla lite mer imorgon. Sen är det nästan komplett allting.
Kan ärligt säga att såhär glad och positiv har jag inte... ja det har jag nog aldrig varit om jag skall vara ärlig. Har alltid varit något som tryckt ner mig. Men nu känns det som att de få motgångar som trots allt kommer, de blir mera som ett litet hinder som jag lätt hoppar över. Puttar åt sidan. Krävs ingen större kraft att övervinna vissa hinder (1h flyg...).

Stod och väntade på bussen idag, så ser jag en liten knodd i vagn peka på mig. Stänger av musiken för att höra vad han säger "åh.. titta draken" "och så har han två svärd, han måste vara riddare eller något"

Varpå hans mamma förstör illusionen "Nej han ser ut att vara en snickare, och det är två knivar han har där".
Glädjedödare.

Hade förövrigt en väldigt konstig dröm. Var på en restaurang som låg på vägen där mitt gamla landställe låg. Ingen jag kände var där. En man i sällskapet började få jättestora pupiller, hela ögonen exploderade sedan. I paniken försöker jag få tag på en ambulans, men ingen vet vad gatan heter.
Medans jag försöker hitta vad gatan heter så börjar folks ögon att explodera, när de svarta håligheterna som dryper av någon svart vätska, vänder sig mot mig. SÅ börjar jag och en annan person att springa.

Vi springer ner till vattnet, dyker i. Och simmar sedan som delfiner (hoppar osv).

.....right. Känns friskt.

I'm a man, i lift heavy things!

Att det skall vara så svårt att få betala något? Att få jaga efter ordningsvaktsenheten i 2 veckor för att få en faktura så att jag kan betala. Sjukt egentligen. Men men, var inne på tillståndsmyndigheten och betalade mitt förordnande idag. Tydligen får man inte det hemskickat, kunde de kanske sagt. Så hade jag kunnat få det avklarat tidigare. Fick dock fakturan på kursen idag. Så det verkar sakta men säkert lösa sig.

Köade några timmar imorse utanför Råsunda med Haaken. Biljetter till Metallica var mer än lön för mödan.

Åhhh.. jag vill inte jobba. Semester var härligt. Det tyckte jag om.

Fiber påväg till lägenheten, v. 44-48 skall det installeras.

En vanlig söndag i mitt vanliga liv.
Vaknad 05.00 för att gå upp och ge katten mat. Annars får man aldrig lugn och ro. Tar min medecin, somnar om.
Vaknar vid 09.00. Fan, stängde av tv:n ordentligt igår. Går ej att få igång via fjärrkontrollen.
ligger och tittar ut genom fönstret, tequila hoppar upp och lägger sig på min mage. Ligger och klappar henne, tänker, tittar på rönnen som vajar i vinden.
Masar mig upp, startar datorn. Äter frukost, oftast filmjölk, kanske med en hård macka till.
Startar en tvättmaskin med sängkläderna från sängen.
Äter frukost, slösurfar lite för att fördriva tiden.
Nej nu är det dags att ta tag i saker, börjar dammtorka, sedan dammsuga och avslutar med att våttorka hela lägenheten. Luktar gott, känns fräscht. Sjunger och dansar, livet är ganska härligt ibland.
Hänger upp den första tvätten, fyller på med en ny, köpte nya byxor igår så dessa måste tvättas, har gått från strl. 52 i midjan till 36. Helt galet egentligen. Hade en bra dag igår då jag kände mig väldigt snygg. Ny tröja hade jag även på mig.
Sätter mig ner och käkar ett äpple, klär på mig för att åka till gymet. Väga mig för första gången på 2 veckor tror jag det blir. Nervöst, väldigt nervöst. Hur mycket har det ändrats? Hoppas iaf på -2 kg minst.

Nya målet har blivit 100kg till nyår. Kan bli lurigt, eller? Jag vet inte.

Hemkommen från gymet, hänga ännu en tvätt. Böraj laga mat, samt förbereda matlådor inför kommande veckan. Fick med mig god paj från igår, så det blir mums till lunch måndag och tisdag. Samt även göra mat nu så jag orkar pallra mig iväg till Farsta C för att växla pengar. Även testa lite kläder. Sugen på något nytt. Trött på vanliga enkla sweatshirts från Stadium.

Höra av sig till Sarah och se om hon åker hit från stan eller om vi möts upp på vägen till bion. Skall se Step Brothers. Såg Stranger than Fiction igår. Riktigt bra.
Luktar väldigt gott i lägenheten när det är nystädat och det hänger massa tvätt på tork.

Skulle säga att jag saknar. Men saknar låter så sorgligt. Är mer att jag längtar. Längtar efter att få omfamna dig igen.

Rätt lustigt, man lägger 2 orders från ett företag. Den man la sist kom fram först. Den andra har inte kommit. Trots att båda har skickats enligt hemsidan. Hoppas det kommer på måndag. Annars blir det _väldigt_ körigt.


Var någon som frågade efter mig idag "vart är han den där glada, som alltid sjunger?"

Nu har alla som åker med från min station bytts ut. Undrar vart de har tagit vägen. Iaf 6 personer som jag vet alltid åkte samtidigt som mig som inte åker längre.

Och på onsdag skall jag flyga för första gången i hela mitt liv. Spännande.

Var en man som kom på tunnelbanan idag, han sätter sig snett framför mig. Tittar ner på min arm. Tittar på tatueringen, vrider på huvudet för att se mer, efter ca 5 stationer så ser man hur han suckar och skakar på huvudet.

Och folk tittade konstigt på mig när jag fick lite ticks och var tvungen att slita ur hörlurarna och klia mig i öronen. Lät lite som en "bläfsande" hund.

Har denna vecka haft "overkill" och "waiting for my real life to begin" med Colin Hay på min mp3spelare. Även Kurt Nilsen - My street. Dessa tre låtar lyssnade jag _väldigt_ mycket på när jag var sjukskriven efter min operation. Just de två förstnämnda mest för att de var med i Scrubs, och jag såg 5 säsonger på 1 månad.
Känslan från sjukskrivningen smög sig sakta på. Men nu kändes det som att jag tittade på mig själv, tyckte synd om mig själv. Att det var som en dröm, ett tv-program med mig själv. Som att jag såg tillbaka i tiden och undrade varför det blev som det blev.
Men i övrigt en väldigt bra dag. Vaknade och mådde kasst. Men gick och läste ett brev. Fick den där härliga känslan, det där fåniga leendet som vanligt. Men det är underbart. Jag klagar inte. Aldrig någonsin.

Varför kan inte människor inse att om man går med hörlurar så hör man ingenting av vad någon säger till en. Inte förrens man ser att dem pratar, tar ut hörlurarna och säger "va?" så reagerar dem. Och det är samma personer flera gånger per dag. när skall de lära sig?

Förövrigt lite spooky upplevelse idag. Sitter och läser i boken, ser att det är lite tjockare mellan några sidor längre fram. Bläddrar fram och där ligger en hundralapp. Say what now? Jag blev glatt överraskad, den gick åt att köpa min härliga medicin för.

Vid närmare eftertanke går det nog inte att vara manligare än vad jag är ibland, Snickare, Ordningsvakt, Skägg, Tatueringar, armband med rosa/gröna flygplan.   Jag är så manlig, att jag tom kan äta medicinen "Mitt val Kvinna" . Ringde min läkare idag och frågade om jag skulle fortsätta med det härliga "Lixir" som är en lösning som smakar kattpiss.
"Ja den skall du dricka i 6 veckor efter operationen"
"hmm.. vad snarare 6 månader sen jag blev opererad"
"jaha.. äter du den fortfarande alltså?"
Man äter gärna medecinen man blivit ordinerad om ingen säger att man skall äta något annat. Men men, nu slipper jag den där hemska "shot:en" varje morgon.

Precis hemkommen från Sabaton:s konsert på Klubben här i Stockholm. Det som slog mig var när jag såg en grabb, kanske 10-11 år någonting. Och jag tänkte på min första konsert. Metallica, Globen 1994. Blev helt frälst från första låten. Och det var många konserter, med grupper och personer jag inte hade en aning om. Men gick för att farsan köpte biljett och tog med mig. Var grupper som Black Sabbath (med ozzy), Metallica, Deep Purple, Saker som jag då aldrig hört. Men nu i efterhand tittar  tillbaka på och är glad att jag varit med om.

Vet själv att sedan när man kom till högstadiet så var konserterna man var på en liten fristad. Där var man sig själv, man var bland jämlikar. Drömmen om att bli "stor", stå på scenen, ha långt hår. Ja, det där med håret var bra att det inte blev något. Trots att jag haft hästsvans som liten. För vi vet alla hur jag ser ut när jag försöker spara till långt hår. Hur det nu än är möjligt så lyckas jag bli lite fulare med långt hår.
Fast frisyr vore ganska trevligt att ha igen.
Men det har även varit de senaste åren nu, konserterna har bjudit på en fristad, där mina tankar är fokuserade på något helt annat. Där jag inte har stuckit ut så mycket som jag gjort på publika platser. Kännt lycka, kännt ett rus som man inte gjorde någon annanstans.

Sabaton var som vanligt väldigt bra, dock lite problem med ljudet. Rätt lustigt när de skall köra "into the fire" men kör igång låten de precis har kört. Sångaren ser helt förskräckt ut, vet inte vart han skall ta vägen, ska han sjunga? Resten av bandet är inne i låten. Men var en "kupp" mot honom. Då han tydligen fyllde år idag.

Skönt att komma igång med träningen igen efter 2 veckors uppehåll. Segt, men hårt. Känns att man inte tränat på ett tag. Men var ett bra och givande pass.

Så då var man en färdigutbildad Ordningsvakt. Heja mig!

Dagen flöt på utan problem och alla på kursen blev godkända. När det var klart att jag nu till 100% var godkänd så var det som att en stor sten föll från mitt bröst. Skönt, ruskigt skönt känns det. Hade inget hellre än åkt hem, omfamnat dig, kysst dig och bara låtit lyckan svepa iväg mig. Men du gör mig stark, du ger mig motivation och drivkraft. Känns underbart.

Avslutade dagen med rollspel. Jag och min pojkvän Jari blev diskriminerade i krogkön och gjorde således en anmälan som togs upp i våran egenpåhittade domstol. Kul avslutning på sista dagen.

Blir eventuellt utgång för att fira, men orka dricka alkohol?

Idag var det en intressant dag på kursen. För att återknyta till det som anses som viktigast så kan jag säga att idag sa läraren; "Ja ni är till 95% färdigutbildade ordningsvakter, men gå inte ut och fira idag. Spara det tills imorgon"

Då tydligen en klass gick ut och firade på torsdagen, kom på fredagen bakfull och även fulla. Vilket inte var bra för det totala betyget tydligen.
Så nu kan jag då till 95% säkerhet titulera mig som Ordningsvakt. Känns bra, känns väldigt bra. Tankarna är på annat håll, men det börjar gå över. Det var själva avskedet som var det jobbiga.

Sedan så har min samåkningskamrat Sandra utfört ett litet roligt experiment. Hon har då 2 st på kursen som är intresserade av henne. Och idag var det våran ide att hon skulle spela ut dem mot varandra. Riktigt roligt att se hur de verkligen "kissar in" sitt revir. Och gör allt för att brösta upp sig kan man säga. Alltid var någon av dem båda i närheten av henne. Ibland även båda.

Men vart fan fick du mitt smeknam; Stampe. Ifrån?

Förövrigt på juridik provet så fick jag 81 av 103. Medel var 78 och den som fick högst var 91 poäng. Så är riktigt nöjd.



When the night falls, I wrap my arms around you, won't let you got.
Forever and ever beautiful.

Ett halvår, jag hade tänkt att skriva denna sammanfattning när det hade gått ett år. Ett år efter den stora dagen. Dagen med stort D, som jag längtat och fruktat så länge. Men som aldrig verkade vilja dyka upp.

Var som en ouppnåelig dröm. En liten bihändelse i mitt liv, livspåverkande och avgörande. Men fortfarande bara en notis i kanten i mitt liv som annars gick på en ganska rak räls. Trygghet var ledordet. Jag visste vart jag hade det mesta. En bekväm tillvaro som man allt för lätt fastnar i.

Man såg hur andra personer i närheten bröt sig loss, bytte arbetsgivare, skaffade sambo:s, skulle få barn, fick barn. Grattis som fan till dig Tomas. hur man flyttade och ändrade runt i sina liv. Många rådfrågade mig, jag försökte efter min bästa förmåga att svara. Att vara behjälplig trots min begränsade erfarenhet inom alla dessa områden.
Oftast möttes jag av positiva kommentarer och glada samtal. Jag vill kunna vara där för människorna som jag vill ha bredvid mig när det börjar gå dåligt, när vinden blåser snålt.

Det var nu det hände, det som jag inte trodde kunde hända. I denna nerförsbacke och positiva fas jag trodde jag var inne i, så började det rasa inifrån.

Never going to work another day in my life.
Blev i april uppsagd/sa upp mig från mitt dåvarande jobb på Statoil. Med 2 chefer som säljer ut en direkt när det blåser snålt så kändes det först bra. Men sedan kom paniken. Med en stundande sjukskrivning, hur skall jag få ihop pengar? Hur skall jag få allt detta att gå ihop? Går hela maj månad på sjukpenning iom operationen.
Bolmen flyger in som en räddande ängel och ordnar arbete hela Juni månad till mig. Det är då jag verkligen bestämmer mig för att söka till Ordningsvaktsutbildningen.
Men juli kommer, vad skall jag få pengar ifrån nu? Efter 2 års tystnad tar jag kontakt med min far. Självklart kan han ordna ett jobb åt mig. Kanske finns en fin människa innerst inne? Börjar jobba där andra dagen i Juli. Livet flyter på, tills 18:e September. De ringer från Ordningsvaktsenheten i Sthlm. Kan du komma måndag den 22:a September och gå utbildning? Självklart säger jag.
Är nu inne på min sista vecka, blott tre dagar kvar. Och allting pekar på att jag kommer klara det. Och jag kommer förhoppningsvis att kunna arbeta heltid som detta. Att få arbeta med något som man tycker är roligt, något man är utbildad till och något man verkligen vill jobba med. Det kommer vara första gången.

I'm half the man i used to be
Det stämmer nästan. Högsta dokumenterade vikten på mig är 178 tror jag det är. Men har vägt mer. Den högsta jag har dokumenterad på bild är 168. Nu när jag vägde mig senast står vågen på 113.6 kg. Vad är det som hänt?
Ja jag har genomgått en operation som hjälp på vägen. I början ansåg jag det lite som ett fusk, men har nu i slutet mer och mer börjat se det lite mer som en genväg. Alla behöver hjälp någon gång. Det behöver man.
Efter en ångestfylld månad efter operationen då jag ångrade ingreppet varje dag som gick, så börjar det nu reda upp sig rätt ordentligt. Allting flyter på som det skall. Och allting känns väldigt bra.
Vikten går stadigt neråt, jag tränar, köper kläder, springer upp för trappor. Livet har verkligen blivit "lättare". På flera plan.
En liten uns av självförtroende har även det börjat leta sig upp mot ytan. Känns väldigt bra faktiskt. Det kommer gå neråt, för att sen vända upp. Målvikten är 100kg någonstans. Blir spännande att se vad som händer.
Just nu är det dock mycket irritation över huden som hänger och dinglar och gör mig "smygsmal" som en underbar människa uttryckte sig.

Now that you are there... so far away
Dags att vara självutlämnande, men varför inte. Jag har väl inte direkt något jag borde skämmas över?
När man efter nästan 3 års tid som singel, som man lovat sig själv att vara. Lovade mig själv det för att försöka få ordning på mig själv. Komma ikapp med mitt liv, inse och förstå vad jag ville och önskade här i livet. Man kan inte göra någon annan glad om man själv mår så dåligt som jag mådde.
När man då efter denna tid helt plötsligt snubblar över någon som är helt fantastisk. Vad gör man då? Man ger hän, man låter strömmen skölja med en. Och det krävdes motgångar och att kämpa lite. Men slutvinsten blir så mycket härligare om man får kämpa på vägen mot målet.
Känner mig så otroligt glad, gladare än jag någonsin varit tror jag. Iaf på de senaste 3-4 åren. Suss-E gör mig verkligen så underbart glad, tillfreds med mig själv kan man verkligen säga.
Dock, när man har hittat denna underbara människa som man alltid vill vara nära. Så är det ibland saker som gör att det inte riktigt blir som man tänkt sig. Vem är jag att gå ivägen för hennes drömmar som planerats innan jag var med i bilden? Hon visar tecken på att ja, det är lite jobbigt. Saknad till mig kommer vara stor. Samma som saknaden jag känner till henne är stor. Men det är inte långt. det kommer vara några veckor då man inte träffas. Men när man, som jag känner det har något rikigt bra på gång. Då kan det väl kanske vara värt besväret? Du är underbar, helt fantastisk. Tro verkligen inte något annat.
Att vakna med dig i min famn, se ditt söta ansikte det första jag gör på morgonen,dra bort luggen från ansiktet, pussa dig på panna, känna din härliga doft. Det finns inget jag hellre gör. Det vet du.

I walk away from everything with just a smile, So try to bring me down.