Where is your god? Does he even care?
Trots mina uppenbara problem med nerverna när jag vet att något viktigt för mig skall hända så lyckades jag mot all förmodan charma den ...ja. Jag vet inte riktigt vad hans titel var. Men han jobbar på ordningsvaktsgruppen i Sthlm och hade hand om min intervju. Det sista steget från att få gå ord.vaktsutbildningen. Det gick galant.
"Du verkar vara en stabil kille, fötterna på jorden och vet vad du pratar om. Det är sådana som dig vi vill ha, du kommer bli en bra ordningsvakt"
Jag är bra på någonting i denna stora vida värld. Men det är bara ett steg på den långa resan. En utbildning kvarstår och det jag har läst hittills i kurspärmen och kursmaterialet. Det är mycket juridik. Och man vet hur ologiskt och snurrigt det känns att läsa något sådant. Men så måste det tyvärr vara.
Skulle spela lite hjälte idag trodde jag. Men det rann mest ut i sanden. Går ur bilen hemma, hör hur någon panikskriker från gångtunnneln som är kanske 15 meter bort.
Släpper mina påsar och springer ditåt, kommer ner till trappan och ser att det är två tjejer som har någon sorts tävling i att skrika högst i tunneln. Så jag sa faktiskt till dem att dem inte skall stå och skrika "Hjälp" och skrika så högt som de gjorde. Då det lät som att någon verkade råka illa ut.
Och köpte mig uppladdningsbara AAA batterier. Får se hur lång tid det tar innan jag på något sätt lyckas klanta mig med det.
Virrig, jag? Tog bilen till Högdalen, tog sedan bussen hem. Kommer på när jag nästan är hemma att bilen står i Högdalen. Bara att åka tillbaka dit.
T9 är förrädiskt.
Gos och mys.
"Thor odens son, protector of mankind. Rise to meet your faith, Ragnarök awaits" Nya skivan med Amon Amarth ger mig glada känslor och får vissa delar på kroppen att bli sådär mysigt hård.
Även Volbeats nya ger dessa underbara känslor.
"Du verkar vara en stabil kille, fötterna på jorden och vet vad du pratar om. Det är sådana som dig vi vill ha, du kommer bli en bra ordningsvakt"
Jag är bra på någonting i denna stora vida värld. Men det är bara ett steg på den långa resan. En utbildning kvarstår och det jag har läst hittills i kurspärmen och kursmaterialet. Det är mycket juridik. Och man vet hur ologiskt och snurrigt det känns att läsa något sådant. Men så måste det tyvärr vara.
Skulle spela lite hjälte idag trodde jag. Men det rann mest ut i sanden. Går ur bilen hemma, hör hur någon panikskriker från gångtunnneln som är kanske 15 meter bort.
Släpper mina påsar och springer ditåt, kommer ner till trappan och ser att det är två tjejer som har någon sorts tävling i att skrika högst i tunneln. Så jag sa faktiskt till dem att dem inte skall stå och skrika "Hjälp" och skrika så högt som de gjorde. Då det lät som att någon verkade råka illa ut.
Och köpte mig uppladdningsbara AAA batterier. Får se hur lång tid det tar innan jag på något sätt lyckas klanta mig med det.
Virrig, jag? Tog bilen till Högdalen, tog sedan bussen hem. Kommer på när jag nästan är hemma att bilen står i Högdalen. Bara att åka tillbaka dit.
T9 är förrädiskt.
Gos och mys.
"Thor odens son, protector of mankind. Rise to meet your faith, Ragnarök awaits" Nya skivan med Amon Amarth ger mig glada känslor och får vissa delar på kroppen att bli sådär mysigt hård.
Även Volbeats nya ger dessa underbara känslor.
I don't regret any nights we shared, days we spent.
Jag finner det smått irriterande den lösa köstrukturen som finns vid busshållplatser. Om man nu så gärna vill stå i kö. Kan man inte göra det ordentligt utan att ställa sig med 2 meters mellanrum till framförvarande person?
Edit: Gäller inte högertrafik på gångbanor? Idioter.
Edit igen: Att hålla i katten och använda den som en flugsmälla ungefär. Det medför att man får massvis med rivsår på armarna. Men den tog död på de två nattfjärilarna som jag jagade.
Och dessutom ang batterier. Ikea har 10st för 17 kr. Och normalt för Tex Philips eller något är 30 för 4. Dvs 1.7/st vs. 7.5/st. Men ett ikea batteri håller ca 20 timmar. Och ett av ett bättre märke håller iaf en 45-50 timmar. Fortfarande en väsentlig skillnad i pris. Sämre för miljön dock att byta battteri varannan dag. Börjar överväga att köpa mig lite uppladdningsbara AAA batterier. Men njae? Tycker det är förjävla bökigt att behöva hålla koll på laddningen i något jag använder dagligen. Men blir nog väldigt mycket billigare i längden.
Edit: Och Ellos XXL är för små. Stadiums är lite lite för stora. Men billiga. Dressmans XXL som är dyrast är både skönast material, "tyngst" och bäst passform. Stadiums blir förpassade till "arbetströja" helt enkelt.
If i die tomorrow.
Tänkt på det där. Vad är det man skulle vilja göra om man fick veta att man har 24 timmar kvar i livet?
Jag skulle garanterat leta reda på en plats om är molnfri och sitta och se på en sista solnedgång. Det är nog något av det vackraste som finns i denna värld. Man kan nästna säga att det är utom denna värld. Vilket det iofs är. Men ändå.
Skräckfilm och glass. Mys.
One by one, life is lost again. I gave it all.(viktnedgången)
Både gym och promenad idag. Kändes fruktansvart bra. Under 123 nu. Närmar mig mitt mål på 110kg på Nyårsafton. Under 100 är ett big no no.
Edit: Promenaden som förut tog 28-29 minuter tog nu 25. Var inte alls lika trött som jag var förut. Går så snabbt jag kan utan att för dens skull springa. För springer jag slår magen mig i ansiktet.
Edit igen: Träna för att bli stor och stark? Större och starkare? Fast egentligen är det för att bli mindre och starkare nu när man tänker efter.
Edit: Gäller inte högertrafik på gångbanor? Idioter.
Edit igen: Att hålla i katten och använda den som en flugsmälla ungefär. Det medför att man får massvis med rivsår på armarna. Men den tog död på de två nattfjärilarna som jag jagade.
Och dessutom ang batterier. Ikea har 10st för 17 kr. Och normalt för Tex Philips eller något är 30 för 4. Dvs 1.7/st vs. 7.5/st. Men ett ikea batteri håller ca 20 timmar. Och ett av ett bättre märke håller iaf en 45-50 timmar. Fortfarande en väsentlig skillnad i pris. Sämre för miljön dock att byta battteri varannan dag. Börjar överväga att köpa mig lite uppladdningsbara AAA batterier. Men njae? Tycker det är förjävla bökigt att behöva hålla koll på laddningen i något jag använder dagligen. Men blir nog väldigt mycket billigare i längden.
Edit: Och Ellos XXL är för små. Stadiums är lite lite för stora. Men billiga. Dressmans XXL som är dyrast är både skönast material, "tyngst" och bäst passform. Stadiums blir förpassade till "arbetströja" helt enkelt.
If i die tomorrow.
Tänkt på det där. Vad är det man skulle vilja göra om man fick veta att man har 24 timmar kvar i livet?
Jag skulle garanterat leta reda på en plats om är molnfri och sitta och se på en sista solnedgång. Det är nog något av det vackraste som finns i denna värld. Man kan nästna säga att det är utom denna värld. Vilket det iofs är. Men ändå.
Skräckfilm och glass. Mys.
One by one, life is lost again. I gave it all.(viktnedgången)
Både gym och promenad idag. Kändes fruktansvart bra. Under 123 nu. Närmar mig mitt mål på 110kg på Nyårsafton. Under 100 är ett big no no.
Edit: Promenaden som förut tog 28-29 minuter tog nu 25. Var inte alls lika trött som jag var förut. Går så snabbt jag kan utan att för dens skull springa. För springer jag slår magen mig i ansiktet.
Edit igen: Träna för att bli stor och stark? Större och starkare? Fast egentligen är det för att bli mindre och starkare nu när man tänker efter.
I won't let it build up inside of me...
Kommer ihåg det som det var igår.
När allt rann ur mina händer, jag kände hur jag tappade greppet, det gick som i slow-motion.
Tappade, förlorade, föll sakta ner på knä som om alla mina fysiska krafter i kroppen försvann. Med nerböjt huvud, som om jag väntade på avrättning stod jag på knä. För att tillslut ramla ihop helt håglös och lam i hela kroppen.
Orkade inte röra något, ville inte röra något. Vad spelade det för roll?
Det kändes som 30 sekunder. Max en minut. Men när jag äntligen orkade, fick fram den viljan som krävdes för att lyfta min kropp från marken. Då hade tiden sprungit ifrån mig. De missade samtalen och meddelandena på min telefon avslöjade att minst en timme hade gått sedan allting startade.
Helt dåsig i huvudet, ömmande leder och trött hjärna. Jag orkade verkligen inte. Nu var botten verkligen nådd, det var ett långsamt fall med en väldigt hård avslutning. Hur skulle man gå vidare?
Men men, man tog sig samman insåg att det inte fungerade längre. Nu behövdes det hjälp. Och det går framåt, jag känner att varje dag blir lite lite bättre. Man får alltid dessa små bakslag. Men aldrig att jag hamnar där igen. Aldrig. Och det som fällde denna stora man, det som fick droppen att rinna över. Det var spilld spaghetti. Lite pasta gjorde att jag inte klarade mer.
Sick.
Men nu mår vi bra.
När allt rann ur mina händer, jag kände hur jag tappade greppet, det gick som i slow-motion.
Tappade, förlorade, föll sakta ner på knä som om alla mina fysiska krafter i kroppen försvann. Med nerböjt huvud, som om jag väntade på avrättning stod jag på knä. För att tillslut ramla ihop helt håglös och lam i hela kroppen.
Orkade inte röra något, ville inte röra något. Vad spelade det för roll?
Det kändes som 30 sekunder. Max en minut. Men när jag äntligen orkade, fick fram den viljan som krävdes för att lyfta min kropp från marken. Då hade tiden sprungit ifrån mig. De missade samtalen och meddelandena på min telefon avslöjade att minst en timme hade gått sedan allting startade.
Helt dåsig i huvudet, ömmande leder och trött hjärna. Jag orkade verkligen inte. Nu var botten verkligen nådd, det var ett långsamt fall med en väldigt hård avslutning. Hur skulle man gå vidare?
Men men, man tog sig samman insåg att det inte fungerade längre. Nu behövdes det hjälp. Och det går framåt, jag känner att varje dag blir lite lite bättre. Man får alltid dessa små bakslag. Men aldrig att jag hamnar där igen. Aldrig. Och det som fällde denna stora man, det som fick droppen att rinna över. Det var spilld spaghetti. Lite pasta gjorde att jag inte klarade mer.
Sick.
Men nu mår vi bra.
You are missing the time of your life.
Spelar det någon roll tillslut? Nej det gör verkligen inte det. Så varför försöka?
They tell you what you should be, Sell you the plastic dream.
Ibland... nej inte ibland. Väldigt ofta så undrar jag hur människor klarar sig igenom sitt vardagliga liv. För vissa människor man möter på tunnelbana/gator/trappor är tydlig på något sätt efterblivna.
Som senast idag, jag skall gå av tunnelbanan, ställer mig mitt i dörren för att ja, visa att jag skall gå av. Då möts jag av en mur av människor utanför. Ingen lämnar plats, vad gör jag? Jo jag går rakt på.
Knuffar då undan 3 personer och de grymtar lite och knyter näven i fickan. Ja, men möter man någon, uppenbarligen väldigt mycket större än en själv, som skall gå av tunnelbanan. Vad händer? Ja stå inte i vägen nästa gång så slipper du besväret. Mig gör det ingenting att gå rakt ut. Jag måste komma ut på något sätt.
Samma de personer som stannar precis där rulltrappan tar slut och letar efter något i väskan. Jag har överseende med äldre personer, personer med barnvagnar osv. Men när det är en tillsynes fullt frisk person som stannar för att hitta sin mobiltelefon. Vad tänker man med då? att de 100 personer bakom dig i trappan kan hoppa över dig? Idiot.
Varning för gungor utfärdad i Stor-Stockholm.
Var hemma hos Sarah och Jenny och åt middag i lördags. Väldigt trevligt. Men så när vi skall åka, ja då hoppar jag och Richard in i varsin gunga.
"Vi ser vem som kan hoppa längst!" Bra idé.....för stunden.
När jag fått upp farten i gungan, en fart som förvandlade min smäckra figur till blott ett dis, ett suddigt fenomen som rörde sig med sådana hastigheter som mänskligheten ej trodde var möjligt. Då likt en trana vid soluppgång, ett jumbojet precis när däcken lyfter från landningsbanan så lättar jag, rentav flyger genom luften.
Landar graciöst på fötterna, dock när dessa farter är inblandade och bränslet för kvällen satt där det skulle. Ja då är det lätt att man får lite fel på landningsställen, de fälldes ut men de bar mig inte. Så jag snubblar och ramlar med höften/midjan ner på en trä-sleeper som ligger runt hela parken. Nu mer än 48h efteråt så har jag blåmärken samt skrapmärken. Kan ej spänna skärpet för hårt eller ligga på höger sida. Ont gör det. Väldigt ont.
Viktnedgång:
Sakta men säkert osv...
Som senast idag, jag skall gå av tunnelbanan, ställer mig mitt i dörren för att ja, visa att jag skall gå av. Då möts jag av en mur av människor utanför. Ingen lämnar plats, vad gör jag? Jo jag går rakt på.
Knuffar då undan 3 personer och de grymtar lite och knyter näven i fickan. Ja, men möter man någon, uppenbarligen väldigt mycket större än en själv, som skall gå av tunnelbanan. Vad händer? Ja stå inte i vägen nästa gång så slipper du besväret. Mig gör det ingenting att gå rakt ut. Jag måste komma ut på något sätt.
Samma de personer som stannar precis där rulltrappan tar slut och letar efter något i väskan. Jag har överseende med äldre personer, personer med barnvagnar osv. Men när det är en tillsynes fullt frisk person som stannar för att hitta sin mobiltelefon. Vad tänker man med då? att de 100 personer bakom dig i trappan kan hoppa över dig? Idiot.
Varning för gungor utfärdad i Stor-Stockholm.
Var hemma hos Sarah och Jenny och åt middag i lördags. Väldigt trevligt. Men så när vi skall åka, ja då hoppar jag och Richard in i varsin gunga.
"Vi ser vem som kan hoppa längst!" Bra idé.....för stunden.
När jag fått upp farten i gungan, en fart som förvandlade min smäckra figur till blott ett dis, ett suddigt fenomen som rörde sig med sådana hastigheter som mänskligheten ej trodde var möjligt. Då likt en trana vid soluppgång, ett jumbojet precis när däcken lyfter från landningsbanan så lättar jag, rentav flyger genom luften.
Landar graciöst på fötterna, dock när dessa farter är inblandade och bränslet för kvällen satt där det skulle. Ja då är det lätt att man får lite fel på landningsställen, de fälldes ut men de bar mig inte. Så jag snubblar och ramlar med höften/midjan ner på en trä-sleeper som ligger runt hela parken. Nu mer än 48h efteråt så har jag blåmärken samt skrapmärken. Kan ej spänna skärpet för hårt eller ligga på höger sida. Ont gör det. Väldigt ont.
Viktnedgång:
Sakta men säkert osv...
I know what i want, and i take what i want.
Klumpig, jag?
Saker man inte skall göra med pannkakssmet: Blanda den i en stor bunke, vänta med att göra pannkakorna och ställa in den på översta hyllan i kylen.
Stänger dörren samtidigt som man går därifrån. Då hör man en "duns", ser dörren studsa ut, nu i slow-motion märker man hur skålen med pannkakssmet välter, sakta sakta sakta.
I panik försöker jag då nå den och stoppa den. Men följden blev att hela kylens insida, dörren, utsidan på frysens dörr, golvet samt jag, från bröstet och ner blir täckta i pannkakssmet.
Men se det positivt, jag har en väldigt ren kyl nu.
Heja mig!
A thought refused.
Kan man förlåta vad som helst? Kan man förlåta någon som har gjort delar av ens liv till ett helvete.
Kan det vara så att saknaden efter den bilden man hade, som man så gärna ville klänga fast vid. Gör att man inte vill något annat än vara nära den personen igen?
Att efter så lång tid, ja prata normalt och nästan umgås normalt. Inte riktigt rett ut det som varit, mest för rädslan att allt skall slå slint igen. Varför ändra något som nu uppenbarligen fungerar från båda håll.
Det är rätt skönt att hitta sin väg tillbaka. Saknaden har, trots sin motvillighet alltid funnits där. Tomrum som fylls.
Borde jag veta bättre, borde jag bara dra mig ifrån. Undvika och inte ha något med den att göra.
Men vill man det, vågar man? Kommer helvetet återkomma när något slår slint?
Eller kan det vara så att man kan bättra sig som person? Kan det vara så? Jag hoppas det, för min och för andras skull.
Det finns inget jag hoppas mer på,.
Bitar som faller på plats.
Saker man inte skall göra med pannkakssmet: Blanda den i en stor bunke, vänta med att göra pannkakorna och ställa in den på översta hyllan i kylen.
Stänger dörren samtidigt som man går därifrån. Då hör man en "duns", ser dörren studsa ut, nu i slow-motion märker man hur skålen med pannkakssmet välter, sakta sakta sakta.
I panik försöker jag då nå den och stoppa den. Men följden blev att hela kylens insida, dörren, utsidan på frysens dörr, golvet samt jag, från bröstet och ner blir täckta i pannkakssmet.
Men se det positivt, jag har en väldigt ren kyl nu.
Heja mig!
A thought refused.
Kan man förlåta vad som helst? Kan man förlåta någon som har gjort delar av ens liv till ett helvete.
Kan det vara så att saknaden efter den bilden man hade, som man så gärna ville klänga fast vid. Gör att man inte vill något annat än vara nära den personen igen?
Att efter så lång tid, ja prata normalt och nästan umgås normalt. Inte riktigt rett ut det som varit, mest för rädslan att allt skall slå slint igen. Varför ändra något som nu uppenbarligen fungerar från båda håll.
Det är rätt skönt att hitta sin väg tillbaka. Saknaden har, trots sin motvillighet alltid funnits där. Tomrum som fylls.
Borde jag veta bättre, borde jag bara dra mig ifrån. Undvika och inte ha något med den att göra.
Men vill man det, vågar man? Kommer helvetet återkomma när något slår slint?
Eller kan det vara så att man kan bättra sig som person? Kan det vara så? Jag hoppas det, för min och för andras skull.
Det finns inget jag hoppas mer på,.
Bitar som faller på plats.
Watch me go down.
Jaha, blev bjuden på bio i fredags av Catherine. Jättesnällt, men tyvärr var väl filmen sådär. Som det stora X-Files fan jag är, så blev jag väldigt, väldigt besviken.
Det var väl en ok story om det skulle varit en normal "deckare". Men nu gick jag dit i förhoppning om att se Arkiv X. VART FAN VAR MITT ARKIV X! Bara för att man integrerar 3 karaktärer och sedan drar några löjligt dåliga parareller (Mulders syster) som är helt ovidkommande för handlingen och man tänkte bara "varför i helvete drog hon upp det där?"
Så ni som vill se den, gör det inte. Gör inte om mitt misstag. Som deckare får den ett medelbetyg, men som X Files får den botten. Riktigt dåligt.
I övrigt lugn och skön helg med regn. Underbart skulle jag vilja säga. Skönt att inte dricka alkohol ibland.
I look so fucking good. / Viktnedgången
Och där försvann ytterligare några kilo, ett brännande bröst/arm/konditions pass på gymet och vågen hade tickat ner två kilo. Känns bra. KÖpte massvis med kalsonger (12 par) kalsonger på Dressman idag, Xl istället för XXXL. Känns faktiskt väldigt bra det med.